Vindlande slingor

Ballinvággi nära Abisko sträcker sig djupt in i Abiskoalperna och har flera fortsättningar ut ur massivet. Trakten uppfyller allt man kan begära av ett fjällsmultron. Orösade stigar i ett sällan gånget landskap, alldeles intill Kungsledens mest vandrade sträcka, blir en otrolig kontrast.

Den naturligaste vägen in är att följa Kungsledens blankslitna, söndereroderade parti till bron över Ballinjohka, ungefär fem kilometer söder om Abisko. Där viker du av och pustar längs jåkken upp mot kåtan vid det så kallade Tältlägret, som nu åter är öppen och går fint att sova i efter en insats av STF:s Kirunakrets. Det finns en smal stig upp genom björkskogen, som glesnar mer och mer. Utsikten över Torneträsk, om du vänder dig om, trotsar det mesta, och i det lilla perspektivet lyser fuktiga, rödorange nåldynor av mossa på marken. Två roskapande syner nära varandra.

Turen som vi nu har inlett har formen av ett Z. Först går du genom Ballinvággis övre del, sedan in i den namnlösa dalen med sjön 1 042 och befinner dig plötsligt i ett helt annat landskap med höga väggar och isiga snöfält, som solen inte kommer åt. Sedan möter Siellavággi med ensam renvaktarstuga och utmärkta tältplatser, där du kan se det röda solskenet stiga uppåt på bergssidorna när det kvällas. Här går det att ta sig ut västerut med ett litet vad ovanför Kieronstugan, förr en öppen obemannad STF-stuga men nu låst.

Men vi tar i stället vandringens vackraste del nästa morgon och fortsätter på en blandning av flata stenblock och gräs åt sydost genom Siellavággi. Det sköna ligger i att när du kommer ut mot Aliseatnu (Alesätno), öppnas plötsligt ett glittrande landskap av meanderslingor med Vierrujohkas dalgång upp mot Mårmaområdet i fonden. En solig dag tar det andan ur en.
Här kommer det enda viktiga vägvalet: När du ska ner mot floden, gå då inte åt sydost längs jåkken, för där finns ett brant och blött ravinartat parti. Gör i stället en liten ”senväg” åt sydväst, så kommer du lätt ner på den rösade leden och kan antingen fortsätta västerut för att runda Abiskoalperna, eller gå en kort bit österut och rakt ner mot den viktiga bron över Aliseatnu. Den har rustats upp och är nu behagligare än förut, då den lutade sidledes och en del plankor saknades.

För mig var den här turen första gången jag fått tips om att gå i terräng ”där det inte växte röda streck på kartan”, och jag fick en stor upplevelse av orördheten och vyerna, som skiftar kraftigt under den korta vandringen. Den går lika bra att vandra i motsatt riktning, till exempel som avslutning på en tur från Mårmaområdet. Då ser du lätt den rätta vägen upp när du närmar dig uppstigningen mot Siellavággi, och Torneträsk växer dig i stället till mötes mot slutet av Z:t.

Paket med alla tre fjällsmultronböckerna för bara 249 kr! Gå till Beställ